Jag hann aldrig hem.
Det är en tung dag idag.
Fast det var tyngre för 1 år sedan. Då landade jag på Göteborgs flygplats och fick beskedet att mamma har dött. När jag lämnade Thailand var hon fortfarande vid liv. Mammas man Bosse ringde och berättade att de skulle göra ett till test och om detta testet inte gav någon respons så skulle doktorn stänga av maskinen. Jag vill inte att han skulle ringa igen.
Vi åkte hem och tog en fika och det var ett underbart vårväder och vi satt ute på mammas favoritplats - altanen. Sedan åkte vi till sjukhuset och jag fick titta på mamma. Allt var så overkligt. Faktiskt även idag känns det forftarande helt overkligt. Vaddå, min mamma dött?! Näää. Hon var ju bara 52 år. Hon skulle ju finnas vid min sida och få se barnbarnen växa upp. Usch, livet är bra orättvist!
Mamma var en frisk fläkt som aldrig var sjuk. Så att hon en vacker vårdag skulle ramla ihop i sin trädgård och dö pga ett blodkärl gått sönder i hjärnan. Det trodde nog ingen.
För ett år sedan (-3 veckor) var jag, mamma, Bosse och Maken uppe i Bangkok. Där besökte vi bl.a Wat Arun -"Morgongryningens tempel" och blev välsignade utav en munk.
Den munken har jag varit arg på många gånger. Vad var det för en välsignelse? Mamma dog 3 veckor senare! Idag skyller jag inte på munken längre :) Han gjorde nog nått gott... Vad får tiden utvisa.
Kom ihåg, ta inte din omgivning förgivet
♥ Jag älskar dig mamma ♥
Kram Dotra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar