söndag 29 mars 2015

219 dagar



Min man påstår att jag har 40-årskris. Jag hävdar såklart motsatsen. 
Maken påstår att jag helt plötsligt blivit fixerad vid åldrar och ofta får in i mina meningar att jag bara är 39 år. Jag försöker få min son att berätta för alla sina kompisar att jag bara är 28 år så att de sedan vid något tillfälle kan berätta det för sina föräldrar. Har jag tur så lyckas jag kanske lura någon. 

Så varför just då 28?
Jo för då lekte livet! Jag var full av energi, inget var omöjligt och jag såg bara möjligheter istället för problem. Jag kunde vara ute och festa hela natten och utan problem kliva upp på morgonen och jobba hela dagen. Jag sov inte framför TVn klockan 20.30. Jag hade inga rynkor och mina små bröst var fasta. Inte som dottern säger "varför hänger de så mycket? Tjejerna på stranden har sina bröst mycket högre". Jag var spontan och lite crazy. 28-årsåldern var bra för jag hade fått lite skinn på näsan och inte rädd för att påbörja nya projekt. Ibland tror jag man blir mer försiktig ju äldre man blir. Ser mer problem än lösningar och allt är så mycket mer omständigt. Att vara spontan då är man verkligen Wild & Crazy. 

Kram Sara 39 år