Här kommer min förlossning:
För 5 år sedan vaknade jag klockan 07.30 på morgonen och trodde jag hade kissat på mig. Det var blött i trosan och fortsatte droppa på vägen till toaletten. Vattnet hade gått.
Eftersom det var första barnen så tog jag det lugnt. Alla säger att det tar jäääättelång tid för förstagångs föderskor. Jag tog en dusch och stressade inte. Vi ordnade med hundvakt och vi passade på att lämna in tvätten på vägen till sjukhuset.
Resan till sjukhuset tog för 5 år sedan ungefär 3 timmar. Efter 45 minuter så inser vi att våran övernattningsväska inte var med i bilen. Den stod kvar på våran garageuppfart. Jag tyckte vi skulle vända tillbaka och hämta den men det vägrade Stefan. Han sa att vi fixar det senare.
Ungefär halvvägs till sjukhuset fick jag otrolig lust på äppeljuice. Så Stefan fick stanna på bensinmacken men de hade tyvärr ingen. Vi fortsatte resan och jag började få fruktansvärt ont. Jag ville dock inte klaga och säga något till Stefan eftersom jag var rädd att jag typ bara var öppen 2 cm och hade 20 timmar kvar. Så jag höll tyst.
Stefan var noga med att fråga om värkarna och hur lång tid det var emellan dem. Till slut sa jag att jag inte visste, jag hade ju ont hela tiden. Jag började känna lite smått panik de sista 30 minuterna. Resan tog bara 2 1/2 timme och Stefan körde väl inte särskilt lagligt.
De sista 15 minuterna så satt jag och bet i säkerhetsbältet och sa att jag inte kan hålla mig längre. Bebisen är på väg!
När vi kom fram så körde Stefan mig hela vägen till ingången. Där kunde jag inte gå pga värkarna. Så en rullstol kom. Jag sa tydligt att jag ska föda NU. De sa, ja ja. Moment please. Jag sa: NO MOMENT PLEASE. IM HAVING THE BABY NOOOOW!
De tog mig snabbt upp till förlossningssalen. Sjuksköterskan frågade om värkar och jag sa att barnet är på väg nu. Jag kan inte hålla mig längre. Hon tittade och sa- OJ, du är helt öppen. Du ska ju ha barnent NU!
När Stefan kom ett par minuter senare så ser han min ena sko ligga vid ingången och den andra i korridoren. Han såg mig ligga på en säng som rullades in i förlossningssalen och sköterskan säger att jag ska föda nu. Problemet vara bara det att doktorn inte kommit ännu.
En mycket kort stund senare var doktorn där. Jag ville ha bedövning men han skrattade bara och sa att bebisen snart är ute. Det är försent för bedövningshjälp. Jag fick lägga mig på britsen och de la gröna operationsskynken över mig. Han var tydlig med att tala om vart jag fick ha mina händer och inte ha dem, då han desinfekterat ben och underliv (tror jag). Jag sket iallafall i vilket och vips så satt jag i squat-ställning (satt på huk) och dragit av mig alla operationsdukar och ett par krystar senare så låg en liten röd, slemig tjej på mitt bröst. Jag kommer ihåg att jag tycket hon var jätteklibbig och var lite chockad att det var en tjej. Jag var helt övertygad om att det skulle vara en kille. Jag hann oxå tänka nu förstörs mina kläder av slemmet. Jag hann inte byta till sjukhuskläderna,hahaha.
Klockan 11.35 på förmiddagen föddes Tess. Det tog alltså bara 4 timmar från att jag märkte att det var dags till Tess var ute. Det var inte långt ifrån att jag hade fött i bilen!
Tess fick inte ligga hos mig i många minuter före de kom och tog henne. Hennes värden var jättebra men kulturen är lite annorlunda här. De tog Tess till bebisrummet och där fick hon ligga i kuvös ett tag. Själv låg jag på britsen väldigt länge och syddes...urk.
Jag kommer ihåg att jag bad Stefan följa med till bebissalen för jag såg inte att de satt på något armband på hennes arm. Jag var rädd att hon skulle förväxlas med ett annat barn. Nu i efterhand skrattar jag gott åt det. Det fanns bara ett hårlöst barn som var vit-rosa. De andra barnen var chokladbruna och med hår man nästan kan fläta.
Efter att doktorn var klar med mig fick jag gå och titta på tösen för att jag ville få igång amningen. Därefter kom de och hämtade mig och tog mig till vårat rum. Vi fick ett eget privat rum där Stefan kunde bo oxå. 2 nätter stannade vi och sedan hade jag fått nog. Vi checkade ut oss själva och fick straffet när de halvvägs tillbaks till Krabi ringde från sjukhuset och berättade att vi måste komma tillbaka för Tess måste få en spruta. Så det var bara att vända tillbaka igen.
Att föda i Thailand skiljer sig självklart mycket från i Sverige. Här finns ingen syrgas och förlossningssätten är få. Informationen under graviditeten är mager men idag finns internet och jag läste väldigt mycket där. Jag hade världens goaste doktor som förlöst båda mina barn. Han svarade på alla mina frågor. Någon "utbildning" eller andningsövningar gick vi inte igenom. Jag frågade men doktorn skrattade och sa att det kommer sig naturligt när det väl gäller. Det gjorde det oxå :)
Jag skulle aldrig föda på sjukhuset i Krabi. Däremot privatsjukhuset vi var på i Phuket har välutbildade läkare och förstaklassig service. Det var som att bo på ett hotell. Det går nästan åt andra hållet. Man måste vara tydlig med att informera personalen om att man vill ha sitt barn på sitt rum. Annars kommer de och hämtar barnet på eftermiddagen så att man ska få sova ostört. Vi ville självklart ha Tess hos oss!
Ikväll blir det lite mer kalas här hemma. Man fyller ju bara 5 år en gång :)
Grattis på födelsedagen min älsklingstjej Tess Dao!
Bild tagen midsommarafton 2005 i Sverige. Därav alla kläder ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar