söndag 27 februari 2011

Straffstädning av skolgården



Som ni redan känner till så var min dotter väldans arg på skolan i torsdag. Vilket resluterade i en trasig fönsterruta. Tack och lov så fick hon inga skärsår och hon lärde sig något av det hela. Jag är stolt över hur hon hanterade det. Hon var ärlig och försökte inte skylla ifrån sig. Att hon försökte övertala Fröken att säga att det var en olyckshändelse till mig. Det ser jag bara som ett tecken på en liten finurlig liten tjej. Hon bad mig prata med pappa men det sa jag nej till. Hon fick ta tjuren vid hornen och berätta för pappa. Jag såg verkligen på henne hur jobbigt hon tyckte det va men jag var stolt efteråt.

Samma kväll vid läggdags blev hon ledsen och ville försöka byta ut sin bestraffning. Hon ville inte städa skolgården på lunchrasten eftersom då skulle alla se att hon gjort något felaktigt. Hon ville hellre hjälpa till med disken. Jag sa nej men hon sa att hon skulle prata med Fröken.



I fredags när jag lämnade barnen på skolan så passade jag på att prata med Fröken och försäkrade mig om att hon skulle utföra sin bestraffning OCH att hon inte skulle få förhandla sig till disken istället. Jag vet nämligen att mitt lilla busfrö är väldigt duktig på att förhandla. Trots att jag vet att hon är duktig på det och är på min vakt så förundras jag över hur hon ibland lyckas även med mig.

I fredags när jag hämtade henne på skolan så var det en mycket glad tjej som kom. Det hade ju enligt henne gått jättebra på lunchen. Hon hade fått sin handske och plastpåse och börjat plocka skräp.

Fröken berättade att det inte alls hade gått som hon hade tänkte sig. Tess hade lyckats få med sig alla sin kompisar och de hjälpte henne. Fröken hade sagt till de andra att inte hjälpa henne men då hade de sagt att de ville. De var ju hennes kompis och städa skolgården själv är ju inte kul.

Fröken bara skrattade och skakade på huvudet och förstod själv inte hur det hela gått till. Hur ska Fröken kunna säga nej till kompisarna efter att varit så kloka och hjälpsamma.

Det viktigaste är att Tess förstod att hon gjort fel. Hon mådde dåligt utav det. Hon tog sitt straff men vände det till något roligt som kanske inte var menat så men vad fanken, hon är 5 år och duktig på att hitta nya lösningar på problem och tråkigheter. Det ska man väl ge henne lite "credit" för (i tysthet). 

Inga kommentarer: