Ser att det är över ett år sedan jag bloggade sist och innan dess lika länge. Vad har då hänt sedan sist?
Jo, för snart 2 år sedan flyttat till Phuket. Anledningen var 100% att barnen behövde en bättre skola. Vi var väldigt skeptiska till flytten då varken jag eller maken haft några positiva erfarenheter utav Phuket. Att flytta 2 1/2 timme enkel väg ifrån sina företag är heller inget lätt beslut.
Vi stod i kö för att komma in på barnens skola och 6 veckor före skolstart ringde de och berättade att båda barnen fått plats. Vi var så otroligt glada men samtidigt insåg vi hur mycket som behövde lösas på den korta tiden. Vi skulle hitta ny bostad i Phuket, hyra ut vårt hus i AoNang samt lösa företagen så de klarar sig utan oss i den dagliga driften.
Första året bodde vi i ett hus vi inte alls trivdes i men idag bor vi i ett stort bostadsområde med många skolkamrater på området. Ett av de få platserna på ön som man kan släppa ut barnen själv på cykel utan att oroa sig.
Första året pendlade vi konstant och turades om att åka till Krabi. Vi var sällan tillsammans som en familj på vardagarna. Oftast körde jag barnen till skolan på måndag morgon och fortsatte bilfärden mot Krabi. Jobbade måndag till onsdag. Börja på kontoret vid 8 på morgonen och tog hand om bokföring och alla högar av papper. Vid elva öppnar restaurangen och då ut och styra upp vad som behövdes göras och lösa personal problem (som aldrig tar slut) och sedan åter in på kontoret. Vid 17.00 slutar kontors tjejerna och då åkte jag oftast och tog en snabbdusch för att vara tillbaka vid 18.00 igen före kvällsrushen och sedan körde jag till stängning runt midnatt.
På onsdag körde maken barnen till skolan och sedan fortsatte han till Krabi. Vi fick då ett par timmar tillsammans och en snabb lunch före jag hoppade in i bilen för att sedan hämta barnen efter deras simträning. På fredag kväll kom sedan maken hem och helgerna fick vi tillsammans.
Nu två år senare så ser det annorlunda ut men det får jag återkomma med en annan dag.
Hoppas kunna få upp intresset igen och återfå mina bloggvänner och läsare.
Stora kramen,
Thaison
