Tjejen som drömmer om att få sin egna iPod Touch

Kommer du ihåg när du var liten och alla, precis alla andra, har den där grejen men inte du? Så är det hemma hos oss nu.

Tess önskade sig en iPod Touch i julklapp men mamma sa nej. Den kostar för mycket. Då skulle hon önska sig den ifrån Jultomten och jag sa att det går inte. Han ger inte så dyra julklappar. Då fnös fröken och klargjorde att Jultomten köper inte julklappar till barnen. Han gör dem själva så det spelar ingen roll vad priset är.

Snart är det hennes födelsedag och även här har jag sagt nej. Jag har sagt att hon ev. kan få en när hon är 9 år. Att hon bara fyller 7 år nu gör det hela otroligt jobbigt eftersom ALLA andra kompisar har en ipod touch, enligt henne.

För några veckor sedan var ett filmproduktionsteam på skolan och letade barn som såg ut som turister. Det spelas in väldigt många filmer just här i Krabi och den här gången är det en rysk film. Iallafall, produktionsteamet kom upp till mig och frågade om Tess skulle kunna vara intresserad. Jag sa att de fick fråga henne själv vilket de gjorde och fick ett tydligt Nej ifrån henne. Hon skulle då minsann inte vara med på någon film.

När vi senare åker från skolan så sitter hon och läser annonsen som jag fick utav filmteamet och då kan jag riktigt höra hur fröken tänker där bak.
Första frågan:  -Mamma stämmer det att man får 2000 Baht per dag om man gör jobbet? Mitt svar: Ja
Andra frågan: -Och det är totalt 3 dagar? Mitt svar: Ja
Tredje frågan: -Vad kostar en iPod touch? Mitt svar: Den billigaste kostar 6.500Baht.
Fjärde frågan: -Om jag skulle tjäna pengar själv. Får jag köpa en ipod touch då? Mitt svar: Ja
VAAAAAAAAAAAAA?!!!! Jag får köpa en trots att jag bara är 7 år gammal? Mitt svar: Ja

Ni kan tänka er hur fröken började räkna. Hon behöver bara arbeta 3 dagar sedan saknas bara 500 Baht och sedan kan hon köpa ipoden. Hon behöver inte vänta tills hon blir 9 år.

Tess tvingar mig ringa produktionsteamet för att få träffa dem. Några dagar senare mötes vi upp och de fotograferar och mäter henne. Ett par dagar efter det vill producenten träffa henne för en kort videoinspelning för att se hur hon är framför kameran. Hon gör detta på skolan inför alla kompisar. Hon har sitt mål i huvudet och bryr sig inte om att alla tittar på henne.

Nu går hon bara och väntar på att de ska ringa henne igen. Något de tyvärr inte gjort och jag har redan sagt flera gånger till henne att de inte kommer att välja henne för den här filmen. Men kanske en annan, någon annan gång. Hon är besviken och inser att ipoden nu hamnat i framtiden igen.

Igår kom hon till mig och visade sin plånbok. Hon hade 200 Baht. Då sa hon att hon bara behöver 3 stycken 100 Baht till + 6000 Baht. Sedan kan hon köpa sin vita ipod touch. Hon har nu frågat om att få jobba hemma för att tjäna pengar. Jag vet bara inte vad jag ska låta henne göra. Någon som har ett bra förslag? Vad gör ni där hemma?

Det var lite synd att hon inte blev antagen till filmen. Hon var så målmedveten och jag tror verkligen att hon hade gjort ett bra jobb eftersom hon kunde se vad hårt arbete resulterar i.