Besök i moskén

Fortsättning på förra inlägget...

Jag är precis hemkommen ifrån den lilla byn där frun och den nyfödda bebisen ska begravas.

Jag kände att jag behövde åka och träffa min anställde som förlorade sin fru och dotter. Frun känner jag sedan tidigare eftersom hon har arbetat för mig på restaurangen. Det gjorde det hela lite jobbigare.

Jag ville inte åka dit själv så jag tog med mig 2 av mina anställda som är muslimer, då de vet vad man ska göra när man kommer till moskén.

När vi kom fram så var det en liten, gammal, sliten, omålad moské ute på landsbyggden. Vi gick in på området och jag följde efter min personal. Helt plötsligt står vi framför ett skynke som lyfts upp och där ligger ett litet knyte och brevid ser jag en filt som formats efter en människokropp. Ett gäng äldre damer sitter runtomkring och lyfter upp filten som täcker kropparnas ansikte. Det var jag inte alls beredd på och ryggade tillbaka och gick därifrån. Tårarna kunde jag inte hålla tillbaka så jag går ut från området. Utanför har det börjat regna och under ett träd hittar jag min anställde gråtandes. Det var så hemskt. Han pratar ingen engelska men jag förstod ändå vad han sa. Han upprepade om och om igen - Varför, varför. Kunde jag inte åtminstonde fått behålla en av mina flickor?

Efter ett tag går vi in och han går och sätter sig brevid sin fru och dotter. Jag sätter mig längre bort och kort därefter började böneutroparen sjunga. Det var dags att tvätta kropparna. Sedan skulle de begravas. Då räckte det för mig. Jag lämnade mitt kuvert med pengar (som man alltid gör) och sedan åkte vi hem.

Så overkligt. Kan ni tänka er att från det man dör så måste en muslim begravas inom 24 timmar. Alla som känner personen släpper det man gör för att åka och besöka den avlidne. Redan imorse hade 5 utav mina anställda åkte in till sjukhuset för att se den avlidne och ge sitt stöd till anhöriga.

Usch, nästa gång kommer ett mer possitivt inlägg.

Kram