Viktor och jag sitter på barnens rum och leker. Jag bad han springa ner och hämta något på bottenvåningen. Då skriker han till och ropar: "En orm, en orm".
Mycket riktigt är det en stor (ja, den här gången var den faktiskt stor) orm i hallen som stirrar på oss. Då är det min tur att skrika: "Stefan en orm. STEEEEEEEEEEEEFAAAAAAAAAAAN EN ORM!!!"
Från nedervåningen hör man ett lättsamt och lugnt: "Ja, jag kommer".
Maken kom upp och samtidigt slingrade sig då ormen in i vårat sovrum och in på toaletten. Dessa ormar är så otäcka för att de är så snabba. Han lyckades gömma sig inne på vår lilla toalett. Maken letade och kunde inte hitta den. Till sist dubbelkollade han lådorna och där fanns den. Urk vad jag tycker ormar är otrevliga! Jag kommer aldrig att gilla dem men jag har genom mina år här lärt mig att komma över min super-rädsla. Nu gråter jag inte längre. Jag hann ju t.om ta fram kameran.
Ormen finns där någonstans i gräset. Nu hoppas jag att den stannar där. Börjar tröttna på dessa gröna ormar, trots att de är ofarliga (enligt thailändarna).
8 kommentarer:
Men huga för ormar i huset. Och jag som klagar över getingar som kommer inflygandes .... är dom giftig också?
Edvin var påklädd innan frukost efter lite tjat. Ett steg mot rätt riktigt ;)
Kram
Är det samma orm som brukar vara där?
fy för ormar !! hoppas jag slipper stöta på dem när vi åker ner !! Hur är vädret hos er nu ? vi åker om 2 § vecka.. hoppas det inte kommer regna allt för mycket på oss !! kram Anna
Vilken hjälte! Han verkar ju inte ett dugg rädd för ormar! Jag är inte heller rädd (sambon skriker dock som en liten flicka och blundar bara ordet nämns) men att ha en orm inne nära barnen hade gjort mig livrädd! Hua!
Svar: Tack så mycket :) Jag fick 300 spänn för inlägget. Brukar oftast tacka nej till sånt som jag själv inte är intresserad av, casino är ju inget för mig. Men vad sjutton, 300 är 300 och jag behövde ju inte göra något ;)
Birgitta: Jag vet inte men man börjar ju fundera om det är samma som har bestämt sig för att flytta in. Fast jag tyckte den var äckligt stor den här gången.
fy! jag kommer dessutom på mig själv med att försöka hitta ormen i gräset fast jag hatar ormar jag med!
USCH!
farlig eller inte, blä!
Tur att du har en personlig ormbärarhjälte till hands ;)
Men fy så otäckt, jag skulle dött om jag hittade en orm inne i huset, jag som får panik då jag ser en spindel här hemma:)
Tur du har maken!
Kramar
fyyy fyyy fyyyy vad läskigt.. :( och här gormar jag över nattfjärilar haha.. ;) är det giftiga ormar eller ?
skönt med en hjälte i huset iaf.. ;)
Skicka en kommentar