Den här bilden tog jag samma dag som vi kom till Phuket. I förrgår gillade han poolen men imorse så sa han åt mig att inte titta på poolen för poolen var inte snäll. "Mamma titta inte på poolen, titta ner i mattan istället. Poolen är dum"
Är vi hemma snart? Är vi framme snart? Ska vi hämta Tess nu? När är vi framme?
Ungefär så lät det i 2,5 timme, som det tog att köra hem från Phuket. Det var en otålig Viktor i bilen som verkligen ville komma fram fort så att han kunde få visa sitt stora plåster på hakan och berätta om de 6 stygnet som inte alls gjorde ont att sy. (Att han gallskrek när doktorn gav honom bedövningssprutan har han tydligen glömt bort).
Det gick över förväntan idag på sjukhuset. Ögonspecialisten fattade jag direkt tycke för och hon lugnade ner min oro över Viktors öga. Hon tycker inte att vi ska göra någon operation nu utan istället nogrannt övervaka ögat och OM det skulle bli svullet och varfyllt igen, då krävs ett ingrepp.
Hans syn är för tillfället kraftigt nersatt men där lugnade hon ner mig och sa att jag inte skulle ta ut något i förväg. Vi ska avvakta till infektionen är borta och då kan en ordentlig undersökning göras. Hon vet inte idag om infektionen har orsakat en synförsämring eller om det kommer att försvinna när ögat är normalt igen.
Vi var och tvättade stygnen och de såg jättefina ut. Rent och ingen svullnad vilket var skönt att se. I övermorgon går jag och lägger om såret här i AoNang.
När vi kom hem från Phuket så bytte barnen presenter med varandra. Det var så sött. Tess och Birgitta hade varit och köpt fina presenter när de hört om Viktors olycka och Viktor tänkte på Tess när han var i Phuket. Syskonkärlek :)
Nu är klockan halv åtta på kvällen vilket innebär att det är duschning och läggdags för mina små trollungar. Det känns jättekonstigt att behöva åka och jobba imorgon. Känns som att jag blivit snuvad på en hel helg. Jag som hade planerat att inte göra någonting utan ta dagen som den kommer och njuta efter en stressfylld vecka. Tji fick jag.
1 kommentar:
Så duktiga han är, och gråta det får man göra, man är ju lika duktig för det.
Söta Tess, snart är det hennes tur med att tappa en tand, lite ihärdigt vickande så kommer den:)
Kramar
Skicka en kommentar